tisdag 31 mars 2009

Aprilskämt?

Jag trodde det var ett aprilskämt.
Ja, så genomskinligt var det att det t.o.m. framstod som ett halvtaskigt aprilskämt.

Det där om att Time Warner, en av de fyra dinosaurerna inom skivindustrin hävdar upphovsrätten till en klassiker som "Happy birthday to You".
Att restaurangkedjor i USA inte törs låta sällskap sjunga den för födelsebarnet av rädsla för upphovsrättspolis. Och så där fortsatte artikeln på DN.se. Det blev bara mer och mer absurt.

Ett genomskinligt aprilskämt m.a.o.
Jag var tvungen att kolla datumet igen. Nej 1:a april är inte förrän imorgon!

Den giriga och repressiva skivindustrin har helt tappat konceptet.
Med vackra ord som "artisten måste ha betalt för sitt arbete" har man lobbat fram Ipredlagen.


Låten "Happy Birthday" lär ha "skrivits" på 1800-talet, och det går väl idag knappast att ens spåra vem den rätteliga upphovsmannen är, eller snarare var.
Så vart tar pengarna till den stackars artisten vägen? Jo, raka vägen till direktörernas feta plånböcker förstås. Precis som vanligt.


Att spela in en låt och sprida den är lättare än någonsin. Börjar det inte bli dags att avskaffa skivbolagen? Ja åtminstone de som egentligen inte bryr sig om musik, utan har som enda mål att tjäna pengar.
Tänk om alla artister gick samman i ett jättenätverk, byggde en musiksajt som ingen hittills sett maken till, och där sålde sina låtar för.. säg två spänn styck. Inga mellanhänder som med feta, giriga fingrar kunde roffa åt sig större delen av kakan, utan allt skulle gå direkt till artisten, efter avdrag för driften av sajten.
Sen skulle de kunna torka sig i arslet med Ipred!

fredag 27 mars 2009

Idioter!

På morgnarna, i bussen, brukar jag lyssna till P1.
Idag var det nån sorts debatt mellan mp:s Yvonne Ruwaida (förmodligen felstavat) och moderaten Ulla Hamilton ang. att Sthlm stad inte kommer att deltaga i "Earth Hour", d.v.s. släcka ned belysningen en timme på lördagkväll. Ulla hade en del märkliga argument för sitt icke deltagande.
T.ex. Tyckte hon att det bara var ett dumt jippo att släcka en timme om året.
Att man istället (som hon själv?) skulle ägna sig åt miljön varje timme, varje dag året runt.
Ehh..? Det är kanske inte just det miljöengagemang man förknippar med moderaterna, men även om så vore så förstår jag inte hennes argument, (hon gav f.ö. ett mycket osympatiskt intryck), var finns motsättningen?
Menar hon verkligen att om man släcker en timme på lördag så innebär det att man på något vis friköper sig för resten av året. Ja, som jag tolkade hennes argument var det vad hon sa.
Och visst finns det säkert många som på detta vis tar några enkla PR poäng, men jag förstår ändå inte varför det skulle vara en motsättning. Skulle firande av t.ex. 8:mars betyda att man med gott samvete kan misshandla kvinnor resten av årets dagar?

Och på tal om moderaternas (och de flesta andra partiers) miljöengagemang så är det fullt av liknande motsägelser.
Ta bara beslutet om att lägga miljarder på att bygga ut vägnätet! Man vill bl.a. bygga 4 filer i varje riktning på E4:an mot Arlanda, för at inte tala om vansinnesprojektet "Förbifart Stockholm", som egentligen inte alls handlar om en förbifart, då den trafiken är förhållandevis blygsam.
Man diskuterar olika typer av stöd till bilindustrin (och här går sossarna längst).
Samtidigt försöker man låtsas att man är miljömedveten och klubbar igenom en ganska kraftig (40%) höjning av dieselskatten.
Meningen, säger man, är att åstadkomma en övergång till "miljövänliga bränslen".
Och visst. Det kan ju vara lovvärt och kanske på sikt leda till en utfasning av bilar som drivs av fossilt bränsle.

Men här finns ändå ett tankefel. Inte många har råd att köpa ny "miljövänlig" bil i dessa dagar. Och om vanligt är det glesbygden som drabbas hårdast.
Glesbygd betyder att bebyggelsen är gles och att många måste åka långt för att komma till arbete, skola, affärer, läkare, vänner, etc. En och annan bil i glesbygden, där det inte finns andra alternativ, är inte nåt större hot mot miljön.
I storstäderna däremot finns en fungerande lokaltrafik. Pendeltåg, bussar, tunnelbana.
Ändå sitter folk i långa,ringlande och stinkande köer varenda morgon och varenda eftermiddag.
En och en i varje bil. För att passera biltullarna betalar man max 20:-, ja om man inte har en "miljöbil" vill säga, för då slipper man att betala.
En miljöbil kan vara en stor, fet SUV på en sisådär 3 ton som går att köra på etanol. Inte för att många gör det, då etanolen är dyrare i förhållande till verkningsgrad, än bensin.
Våra kära politiker hänvisar gärna till framtidens "miljöbilar". Men oavsett vad man har i tanken så kan det aldrig vara energieffektivt att varje person ska ta upp 10 m2 vägyta och släpa runt på 2 ton plåt.

Om våra kära "miljömedvetna" politiker menade allvar skulle de höja trängselskatten till en hundring, lägga ner alla vägsatsningar i och kring Sthlm och istället lägga pengarna på att bygga ut den spårbundna trafiken. Man skulle köpa mark i kranskommunerna för att bygga infartsparkeringar. Dessa skulle naturligtvis vara gratis! Då skulle man få folk att lämna bilen hemma. Men det är nog egentligen inte vad våra politiker vill..

söndag 15 mars 2009

Mycket vill ha mer

De giriga får nu en efter en krypa till skampålen.
Först var det Volvo som ville höja lönen för sina 250 högsta chefer, samtidigt som arbetarna frivilligt gick med på att sänka arbetstid och lön för att försöka rädda företaget.
Hur ledningen överhuvudtaget kunde få en så befängd idé vittnar om den slutna chef och vd- kretsens ringa kontakt med verkligheten.
Folk blev, med rätta, mäkta förbannade. Och ledningen gjorde en hel pudel som slutade med att 4o chefer sänkte sina löner med 5%, heder åt dem, och Volvo lyckades ta tillbaka viktiga poäng.

Med tanke på den lärdom som här borde dragits, är det extra märkligt att SEB:s ledning, strax därpå, höjer VD Annika Falkengrens lön från ynka sju millioner till 9 millioner, och AMF hänger på trots att man tvingas dra ner på pensionärernas pensioner.

Nytt ramaskri och såväl SEB som AMF tappar massor av credd, som det lär ta många, dyra reklamkampanjer att ta igen, om det ens är möjligt.
Nu spelar det knappt längre nån roll att de backar. Ja Annika får nöja sig med sina ynka sju millioner, kanske inte köpa den där nya lustjakten, kanske ersätta hummern och champagnen med blodpudding och pilsner nån dag i veckan..

Hur kan det bli så här? Vad är det för fantasivärld de lever i?
Kan de kanske komma sig av att de endast rekryterar i en väldigt liten krets?
En liten, intim krets där de alla dricker blod i samma hemliga ordnar.
En krets av likasinnade som är helt övertygade om sin egen överlägsenhet, som aldrig har kontakt med den skitiga massan.
Klart att de vill ha 9 millioner istället för ynka 7. De vill ju inte framstå som låginkomsttagare bland sina vänner och kollegor.

Den här kretsen tycker att det är självklart att vanliga knegare med sina skattepengar går in och försöker rädda deras jobb och företag samtidigt som de gör anspråk på mer pengar för egen del.
Precis som kungahuset tycker det är självklart att skattebetalarna ska stå för Viktorias bröllop samtidigt som pensionärerna får mindre, metallarna går ner i lön och massor av människor blir av med jobben.
De ingår ju liksom i samma krets.

För lite drygt 200 år sedan, i Frankrike, ledde denna typ av beteende bland adel, kungahus och välsituerade till Franska revolutionen. (Ironiskt nog är släkten Bernadotte i förlängningen en produkt av denna revolution.)
Kanske är det dags att damma av giljotinen?
Risken är kanske annars att mörka krafter tar över, som i 30-talets depression..

onsdag 4 mars 2009

På språng

Varje gång jag skriver i denna blogg, sker det under tidspress.
Det är absolut inte så att jag i lugn och ro sitter och funsderar ut vad jag ska skriva, utan snarare att jag reagerat på något jag läst i morgonens DN.
Denna ilska kombinerat med nämnda tidspress gör att det ofta(st) blir en del fel. Såväl stavfel som helknasig meningsuppbyggnad och märklig grammatik.

Idag har har jag läst så många dumheter att jag inte vet vart jag ska börja.
Och då jag, som vanligt, befinner mig på språng (måste åka till jobbet) blir denna blogg lika splittrad som de tidigare.
Jag är en obotlig tidsoptimist och kommer för det mesta för sent..

Nä! Idag ska jag fanimig komma i tid! Därför avslutar jag dessa meningslösa rader här och nu.
På återseende.

torsdag 26 februari 2009

Skivindustin vs Pirate Bay

jag menarJaha.. Då har man klubbat Ipredlagen.. Så nu ska Hollywood ut och agera polis på riktigt!
Undrar vilka man skickar? Batman kanske? Eller varför inte Superman? Med sin röntgenblick som kan tränger genom tegel och betong, kan han ju lätt se om vi har nåt fuffens för oss.
Ipred och FRA.. Det samhälle Orwell beskrev närmar sig raskt. Han var bara lite väl pessimistisk i tidsbestämningen.

Och rättegången mot sökmotorn Pirate Bay fortsätter. Om nu skivindustrin med Universal, Sony, EMI och Warner i spetsen vinner slaget, är då Google nästa mål?
Där kan man ju hitta hur mycket upphovsrättsskyddat materiel som helst!

Nej, skivindustrin har nog bitit sig i tummen. Även om de lyckas fälla Pirate Bay så betyder det ingenting. ingenting kommer att förändras. Ja förutom att det kommer nya, bättre och enklare anonymiseringstjänster förstås. Så att pedofiler och annat löst folk kan härja som de vill utan att behöva riskera att avslöjas.


Skivindustrin hade lutat sig tillbaka i sina direktörsfåtöljer där de satt och fes. Proppmätta, men fortfarande lika giriga, pumpade de ut sina till förvillning lika alster, skrivna enl. löpandebandsprincipen av proffesionella hitmakare, och framförda av castade pinuppor (för småpojkarna) eller gulliga pojkband (för småflickorna). Man såg till att marknadsföra skiten i MTV, radio och tonårsblaskor, och sålde den sen på blänkande plastbitar, som man tog ohemult mycket betalt för.
När folk klagade på priset, försvarade man sig med att kostnaderna för studios, marknadsföring, transporter, etc var så höga, lutade sig tillbaka och tände en cigarr.

När nån utvecklade tekniken att skicka musik över internet, för det är ju bara ettor och nollor det handlar om, väcktes industrin brutalt ur sin törnrosasömn.
istället för att anamma tekniken, skapa virtuella skivaffärer där man kunde sälja musik för, låt oss säga, en spänn/låt, och tjäna massor, mycker mer än att sälja en o annan CD för 179:- st., så ropade man på förbud! FÖRBJUD!!! Musik ska ligga på CD och dessa ska säljas för 179:- st., förutom då det är "niceprice" då kan ni få dem för 149:-
Det var naturligtvis dömt att misslyckas.

För vad fan är en CD egentligen? En bit blank plast i ett fodral som går sönder så fort du råkar tappa det i golvet. Annat var det förr.. Vinyl, mmm..
En LP där själva fodralet var ett konstverk i sig. Man kröp upp i favoritfåtöljen med lurarna på och fodralet, med de tryckta texterna framförsig. Ett album där allt på nåt vis satt ihop. där det fanns en mening, en röd tråd som gick genom hela albumet.

En CD har inte, och kan aldrig få något affektionsvärde. Då man, på nån fest eller så, blev av med en LP, var det katastrof. Sin CD samling däremot har, i alla fall inte jag, ingen som helst koll på.
Jag spelar dem sällan eller aldrig. Har inte ens en CD spelare sen den gamla pajjade för ganska länge sen. Spelar jag nån gång en CD, så är det datorns spelare jag använder. och då kan jag ju lika gärna kopiera CD:n till hårddisken och slippa hanteringen, göra låtlistor för olika ändamål, mm.

Nedladdning från nätet har gjort att jag hittat mycket ny, spännande musik.
Och det är väl ganska symptomatiskt att de artister som gapar högst, är de som tjänat mest pengar. Såna som bara uppträder för att marknadsföra sin nya CD.
Andra artister som låter sin musik marknadsföra sina uppträdanden är inte lika kritiska till fildelning.

Skivindustin får skylla sig själva att man satt och sov och därför missade tåget.
Skivbutikerna däremot skulle kanske kunna byggas om till nedladdningscaféer.
ett ställe där man kan ta en fika, lyssna på ny musik och passa på att, för ett par spänn per låt, ladda ner den i sin mp3 spelare, mobiltelefon, USB minne, eller om man så hellre vill , på blank plastbit.
Men då måste man få skivindustrin med sig. att hoppas på de fyra dinosaurerna är kanske lite för mycket, men det finns nog en massa mindre, oberoende skivbolag som skulle hänga på.

onsdag 25 februari 2009

Kunglig förlovning - En icke nyhet!

Nu har alla medier fått spatt!
Extra sändningar i TV och radio, extra bilagor, uppslag och en extra sidor i pressen som helt ägnar sig åt denna "icke nyhet".
Kunglig förlovning, so what? Vem fan bryr sig? Jo, en jävla massa människor, om vi ska tro medierna.
Ett sätt att fly gråtrist vardag och finanskris. Kvälls och veckopress är överlyckliga, liksom hotelldirektörer och, får man förmoda, övrigt näringsliv.
Ett bröllop nästa vår ska få fart på Sverige igen. Ja, det är väl i alla fall vad stora delar av den samlade hyllningskören hoppas på.

Men då kommer vi till nästa fråga. Vem ska stå för kostnaderna? För det är ju inget litet skitbröllop man talar om. Nej här finns nog inga gränser för hur stort och pampigt det ska bli. Därför kommer man att äska extra pengar. För det är väl ingen som tror att Kungen, trots sitt apanage på 100 000 000:- om året, ska betala kalaset.
Nu när man fått in en entreprenör i kungafamiljen. En som startat och driver en hel gymkedja, kunde man väl passa på att bolagisera kungahuset. Kungahuset AB. Jag är säker på att näringslivet gärna skulle skyffla in pengar för att få omge sig med lite kunglig glans. Och använda dessa skattepengar till viktigare saker. Tex. skola, vård och omsorg, som våra politiker rabblat som ett evigt mantra det sista decenniet.

Ioch för sig får de då naturligtvis stå ut med att konkurrensutsättas. Men konkurrens lär ju bara vara bra, så..
Det skulle t.o.m. kunna skapa nya arbetstillfällen! och man skulle inte längre behöva fundera över huruvida en medeltida kvarleva som monarki är värdigt ett land som kallar sig demokratiskt!

måndag 9 februari 2009

Härdsmälta i Alliansen

Jaha. Så har då centerpartiet bytt fot och gått med på att bygga ny kärnkraft.
Historien känns bekant. Var det inte nåt liknande som hände i den första borgerliga alliansen i slutet av sjuttiotalet? Centern stod stenhårt bakom linje 3, men bytte fot då man fick chans att vara med i en borgerlig regering.

Nu försvarar sig Maud Olofsson med att hon minsann inte gillar kärnkraft, men att hon gått med på att inte bara bygga ny, utan även ha den kvar över överskådlig tid, mot att i utbyte få stora satsningar på förnyelsebar energi.

Jag förstår inte riktigt.. Menar hon att om det inte skulle bli ny kärnkraft, skulle man då satsa mindre på förnyelsebar energi?
Nej. Det där är politikerretorik i den högre skolan, och inget som en nolla som jag kan förväntas förstå.
Hursomhelst så har kärnkraftslobbyn lyckats förföra, inte bara våra borgerliga politiker, utan även närmare 70% av Sveriges befolkning. Duktigt jobbat!

Och även om sossarna med Mona Sahlin i spetsen protesterar, så som de per automatik gör inför varje motion som läggas av alliansen, så myser de nog i mjugg.
Jag menar, jag kan ju aldrig för min själ tro att de kommer att riva upp beslutet om de kommer till makten. Nej de kommer naturligtvis som vanligt att köra över Miljöpartiet och Vänstern och vara tacksamma över att de slapp fatta beslutet själva, och istället (som vanligt) kan skylla på alliansen.

Kärnkraft är både dyrt och miljövidrigt. Uranbrytning förgiftar all mark och vatten i dess närhet och dessutom pekar kärnkraftslobbyns mest optimistiska beräkningar att det uran som finns räcker till max 80 års drift, sen är det slut!