onsdag 28 januari 2009

Lägg ner Försäkringskassan!

Äntligen har det börjat debatteras kring Försäkringskassans handäggning, och kritiken är svidande. Mest rör den sig om sena utbetalningar som i många fall lett till inkassokrav, utmätning och betalningsanmärkningar som i slutänden tvingat folk att gå från hus och hem.

Att få rätt mot denna stora, grå, orwellska och fullkomligt anonyma myndighet är så gott som omöjligt. Det spelar ingen roll hur rätt du har och det finns ingen att ställa mot väggen då alla är helt anonyma.

För ett par år sedan hade jag en skuld till FK gällande ett gammalt underhållsstöd. En skuld som hela tiden växte då ränta lades till ränta. Efter många försök, lyckades jag till slut få kontakt med en vettig handläggare (ja, det finns faktiskt en o annan), förklarade att jag ville betala av min skuld, men att jag p.g.a. högst oregelbunden inkomst ville betala i min egen takt, efter förmåga.
Jodå, det skulle gå bra, vilket jag fick skriftligt på.
Efter en tid började det dock dimpa ner inbetalningskort från FK på ett av dem fastställt belopp.
Då jag hade haft några väldigt magra månader kunde jag inte betala det förtryckta beloppet, utan betalade efter förmåga, precis som jag blivit lovad att göra.
Då kom det genast inkassokrav, som strax därpå följdes av hot om överlämning av ärendet till kronofogden.
Att ta kontakt med FK är inte lätt och man bör vara utrustad med gott om tid och en ängels tålamod. Det finns ju inga direktnummer till ansvarig handläggare och heller ingen mailadress dit man enkelt kan höra av sig. Nej allt går via växel och man blir ofta(st) omdirigerad och till slut bortkopplad. Efter att ha suttit timmar i telefonkö, blivit omdirigerad och bortkopplad ett antal ggr. var jag till slut tvungen att ge upp för att åka och jobba.

Kort därefter kom ett nytt brev från FK att skulden nu var 0 kr, då ärendet överlämnats till kronofogden.
Jag tog då genast kontakt med Kronkalle. Nej, de hade inte fått in något ärende gällande min skuld.
På nytt satte jag mig i den ändlösa telefonkön till FK. Då jag efter långt och länge kom fram erbjöd jag mig att betala hela skulden. Ja, jag var beredd att ta ett dyrt banklån bara för att bli av med dem. Men nähä, se det gick inte. Ärendet var redan överlämnat och gick inte att ta tillbaka. Det hela resulterade i 46 st. (!) betalningsanmärkningar (23 månadsinbetalningar x 2 barn). Men hallå! Det gällde en skuld, inte 46! Återbetalningskraven var ju uppdelade på 4 inbetalningar! "Jaha, men nu är det så och det är ingenting vi kan göra något åt".
Jag var ända uppe i högsta ledningen och slogs för min sak. Alla beklagade de sig och tyckte det var "tråkigt". Men att de, tyvärr inte kunde göra något åt saken.
Att jag fått skriftligt löfte att betala efter förmåga och i min egen takt, togs ingen hänsyn till.

På något vis lyckades jag skrapa ihop pengarna till Kronkalle, och tre månader senare var jag skuldfri. Men betalningsanmärkningarna ligger kvar ytterligare två år.

Nu är de på mig igen. Förra veckan fick jag tre olika beslut, i sex separata försändelser (inga besparingar där inte) om nya skulder.
Nu har Försäkringskassan nämligen beslutat att mina barn, som bott hos mig varannan vecka de senaste tio åren och fortfarande gör det, inte bor hos mig alls, och att jag således är skyldig att betala underhåll. Inte bara framgent, utan även retroaktivt!
Som vanligt finns det ingen människa bakom beslutet. Inget namn, inget telefonnummer, ingen mailadress, utan det står bara "Försäkringskassan har beslutat".
Men hallå! Borde man inte kontakta mig först, ta reda på fakta, hur det faktiskt förhåller sig?
Nähä! Den allsmäktiga Försäkringskassan beslutar, i sant Orwellsk anda, som den vill, utan att behöva ta hänsyn till sådana petitesser som fakta.

Jag har förståelse för dem som beväpnar sig med en Kalasjnikov och går in och skjuter vilt omkring sig. Deyt är nog tur att jag själv inte äger en, för risken är stor att jag gjort detsamma.

måndag 19 januari 2009

Stackars Obama

Imorgon är det dags för Barack Obama att svära presidenteden, och hela världen jublar, och har så gjort ända sen han vann valet.
Som en ny Messias ska han frälsa världen och ställa allt till rätta. Utplåna krig och orättvisor, få bukt med den globala uppvärmningen, reformera sjukvårdssystemet, etc, etc.
Ja det finns ingen ände på de skyhöga förväntningar som ställs på honom.
Stackars man.
Många kommer att bli besvikna. Jag menar, det finns ju inte en chans, hur goda intentioner han än har att tillfredställa alla motstridiga intressen.
Och hur mycket makt har en president egentligen? Många är det som rycker i trådarna. Förutom senaten så finns mäktiga lobbygrupper, företagsledare och inte minst den superkonservativa och helknäppa kristna högern.
Vi får väl hoppas han får en del gjort. Men det lär bli många kompromisser. Även då det gäller hans hjärtefrågor. Hursomhelst lär det nog inte bli sämre i alla fall.
Så han kan skatta sig lycklig att få ta över efter en sopa som Bush.

fredag 16 januari 2009

Gaza på.

Israel bombar FN s högkvarter!
Dom arroganta jävlarna skjuter på allt o alla, och den tandlösa organisationen FN slokar med öronen som en blöt hund!
FN chefen Ban Ki Moon säger sig vara "rasande". Jaha..? Å vad ska du göra åt det då, mespropp?
Men va fan. De har ju fått landet av gud himself, så de har väl rätt att göra va fan de vill, eller?
Och det är ju klart som fan att de behöver expandera om de ska få plats med alla de vill locka dit, eftersom alla som bekänner sig till den rätta läran (alltså den judiska) har rätt att bosätta sig i staten Israel.
Det märkliga är att alla de tre abrahamitiska religionerna bekänner sig till samma gud. Hur fan går det ihop?
Ända sen Moses fick sin uppenbarelse har det mördats, torterats och våldtagits i guds namn. Korståg, inkvisition, terroristdåd, självmordbombare, katoliker mot protestanter, ja listan kan göras hur lång som helst.
Ända sen farbror Abraham har hans ättlingar lagt energi på att slå in skallen på varandra. Men som alltid är det främst de oskyldiga som drabbas hårdast.
Hamas vet PR värdet i döda och lemlästade kvinnor och barn, och ser till att hålla sig i eller intill skolor, sjukhus och andra fastigheter där en massa oskyldiga kan förvandlas till martyrer av elden de drar på sig.

Så vad är lösningen, om det överhuvudtaget finns nån sådan?
Jag vet inte. Men kanske de skulle riva alla gränser. Införliva Gaza och Västbanken och göra ett enda land av det. Ett land där alla oavsett religion och etnisk tillhörighet är jämnbördiga och fullvärdiga medborgare med full rösträtt.
Då skulle nog såväl tinningslockarna som skäggen hamna i minoritet.

onsdag 14 januari 2009

2 bloggar med samma namn

Det är drygt ett år sedan jag skrev något på min då alldeles nya blogg. Det blev bara 3 inlägg, sen blev jag alldeles för upptagen. Eller snarare var det väl så att jag tyckte att jag hade en massa att säga, en massa som ville ut.
Så fort jag satt i bilen eller var ute på promenad virvlade tankarna och formuleringarna runt i huvudet och framstod som fullständigt glasklara. Men då jag satte mig framför datorn för att skriva, var de plötsligt som bortblåsta.
Nå. Istället för att lufta mina åsikter på Facebook och riskera att stöta mig med mina vänner, tänkte jag nu göra ett nytt försök.
En hel del har dock hänt sedan jag skrev det sista av mina ynka tre inlägg i dec 2007.
Då jag googlade på min blogg såg jag att det finns en annan johan som betraktar sin omgivning. Nej jag har ännu inte varit in och tittat, men den har samma namn som min. Kanske var han t.o.m. först? Jag hoppas att om du, Johan Larsson, läser dessa rader inte tar alltför illa upp.
Jag vet ju inte hur mycket det kommer att bli av med bloggandet detta andra försök. Men annars får vi väl ta och försöka utröna vem som bäst kan göra anspråk på namnet.
Kan vi inte det får det väl bli nåt i stil med "This web aint big enough for both of us" och duellera i gryningen.