Lägg ner Försäkringskassan!

Äntligen har det börjat debatteras kring Försäkringskassans handäggning, och kritiken är svidande. Mest rör den sig om sena utbetalningar som i många fall lett till inkassokrav, utmätning och betalningsanmärkningar som i slutänden tvingat folk att gå från hus och hem.

Att få rätt mot denna stora, grå, orwellska och fullkomligt anonyma myndighet är så gott som omöjligt. Det spelar ingen roll hur rätt du har och det finns ingen att ställa mot väggen då alla är helt anonyma.

För ett par år sedan hade jag en skuld till FK gällande ett gammalt underhållsstöd. En skuld som hela tiden växte då ränta lades till ränta. Efter många försök, lyckades jag till slut få kontakt med en vettig handläggare (ja, det finns faktiskt en o annan), förklarade att jag ville betala av min skuld, men att jag p.g.a. högst oregelbunden inkomst ville betala i min egen takt, efter förmåga.
Jodå, det skulle gå bra, vilket jag fick skriftligt på.
Efter en tid började det dock dimpa ner inbetalningskort från FK på ett av dem fastställt belopp.
Då jag hade haft några väldigt magra månader kunde jag inte betala det förtryckta beloppet, utan betalade efter förmåga, precis som jag blivit lovad att göra.
Då kom det genast inkassokrav, som strax därpå följdes av hot om överlämning av ärendet till kronofogden.
Att ta kontakt med FK är inte lätt och man bör vara utrustad med gott om tid och en ängels tålamod. Det finns ju inga direktnummer till ansvarig handläggare och heller ingen mailadress dit man enkelt kan höra av sig. Nej allt går via växel och man blir ofta(st) omdirigerad och till slut bortkopplad. Efter att ha suttit timmar i telefonkö, blivit omdirigerad och bortkopplad ett antal ggr. var jag till slut tvungen att ge upp för att åka och jobba.

Kort därefter kom ett nytt brev från FK att skulden nu var 0 kr, då ärendet överlämnats till kronofogden.
Jag tog då genast kontakt med Kronkalle. Nej, de hade inte fått in något ärende gällande min skuld.
På nytt satte jag mig i den ändlösa telefonkön till FK. Då jag efter långt och länge kom fram erbjöd jag mig att betala hela skulden. Ja, jag var beredd att ta ett dyrt banklån bara för att bli av med dem. Men nähä, se det gick inte. Ärendet var redan överlämnat och gick inte att ta tillbaka. Det hela resulterade i 46 st. (!) betalningsanmärkningar (23 månadsinbetalningar x 2 barn). Men hallå! Det gällde en skuld, inte 46! Återbetalningskraven var ju uppdelade på 4 inbetalningar! "Jaha, men nu är det så och det är ingenting vi kan göra något åt".
Jag var ända uppe i högsta ledningen och slogs för min sak. Alla beklagade de sig och tyckte det var "tråkigt". Men att de, tyvärr inte kunde göra något åt saken.
Att jag fått skriftligt löfte att betala efter förmåga och i min egen takt, togs ingen hänsyn till.

På något vis lyckades jag skrapa ihop pengarna till Kronkalle, och tre månader senare var jag skuldfri. Men betalningsanmärkningarna ligger kvar ytterligare två år.

Nu är de på mig igen. Förra veckan fick jag tre olika beslut, i sex separata försändelser (inga besparingar där inte) om nya skulder.
Nu har Försäkringskassan nämligen beslutat att mina barn, som bott hos mig varannan vecka de senaste tio åren och fortfarande gör det, inte bor hos mig alls, och att jag således är skyldig att betala underhåll. Inte bara framgent, utan även retroaktivt!
Som vanligt finns det ingen människa bakom beslutet. Inget namn, inget telefonnummer, ingen mailadress, utan det står bara "Försäkringskassan har beslutat".
Men hallå! Borde man inte kontakta mig först, ta reda på fakta, hur det faktiskt förhåller sig?
Nähä! Den allsmäktiga Försäkringskassan beslutar, i sant Orwellsk anda, som den vill, utan att behöva ta hänsyn till sådana petitesser som fakta.

Jag har förståelse för dem som beväpnar sig med en Kalasjnikov och går in och skjuter vilt omkring sig. Deyt är nog tur att jag själv inte äger en, för risken är stor att jag gjort detsamma.